Det är tomt

Vissa saker ska bara vara som de alltid har varit. Min farfar ska sitta där i sin stol och luta sig intresserat framåt och fråga: "Hur har du det min tös?" Och när jag säger något dumt så ska han skratta med det där bullrande skrattet som knappt går att få stopp på. Trots att jag inbillar mig att han sitter där hemma, så gör han inte det.

Förra sommaren skulle jag göra ett bildspel på honom. Tanken var att han skulle berätta om när han och farmor träffades. Det blev inget bildspel. Det blev dock bilder och ett inspelat samtal med honom. När jag häromdagen lyssnade på det igen fastnade jag vid det sista han sa: "Jag hoppas att jag får träffa Maja igen i något annat slags liv, men det är nog så att när man dör så är man borta för alltid".