Är det Sommar?

Eller har det varit sommar? Jag fattar inget. Tiden går så fort. I veckan fyller man tydligen år också. Jag brukar alltid tänka att sommaren är slut efter den dagen. Men det låter ju ganska tråkigt hör jag nu. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att sommaren bara har börjat.

Grubbel

Om drygt en vecka ska jag tydligen flytta igen. Ska hyra en lägenhet i en månad och sen... och sen? Ja vart ska man ta vägen då? När jag var på ett jobb häromdagen så slog det mig att man kanske borde bo i en husvagn? Eller? Eller inte? Man skulle kunna få fin utsikt i alle fall.

Urban Cowboys

Fortsätter mina dagar med att tänka tillbaka.Under projektet var jag på Irland. Fantastiskt land. Jag mötte människor som jag aldrig hade trott att jag skulle möta. Dessa killar/pojkar/män bor i Dunsink som ligger norr om Dublin. De är så kallade Urban Cowboys. De har inte ett särskilt gott rykte om sig på Irland. När man pratar med andra om Urban Cowboys är reaktionen oftast väldigt negativ. De varnar för att man skall ta kontakt med dem för de är farliga människor som är elaka mot sina hästar. De jag träffade var motsatsen. De var väldigt trevliga och av vad jag förstod så var hästarna deras liv.

Det är tomt

Vissa saker ska bara vara som de alltid har varit. Min farfar ska sitta där i sin stol och luta sig intresserat framåt och fråga: "Hur har du det min tös?" Och när jag säger något dumt så ska han skratta med det där bullrande skrattet som knappt går att få stopp på. Trots att jag inbillar mig att han sitter där hemma, så gör han inte det.

Förra sommaren skulle jag göra ett bildspel på honom. Tanken var att han skulle berätta om när han och farmor träffades. Det blev inget bildspel. Det blev dock bilder och ett inspelat samtal med honom. När jag häromdagen lyssnade på det igen fastnade jag vid det sista han sa: "Jag hoppas att jag får träffa Maja igen i något annat slags liv, men det är nog så att när man dör så är man borta för alltid".

06.53. Tidig morgon

Att vara i Sundsvall på sommaren är nytt för mig. Lite konstigt men oftast helt ok. Vissa dagar saknar jag dock västkusten. Otroligt mycket. Jag hann med att passa mina brorsbarn sist jag var där i allefall. Jag frågade Emmylou när hon skulle komma och hälsa på mig i Sundsvall. Hon svarade: "när jag är 17" Ehh ok. Då är jag 42. Det får mig lite att tänka på framtiden. Undra vad man gör då?

Tid- kom tillbaka

Efter många hårda veckor, dock hemskt roliga, for vi till Stockholm och visade upp våra alster på galleri kontrast. Det är med vemod jag tittar tillbaka på den tiden. Alltså. Jag saknar den och jag saknar klassen. Något sjukt.