Tvätta tvätta

Ibland behövs bilar tvättas. Lukas var sjukt nöjd med sin insats som hjälpreda.

Kul på jul

Då var julen förbi då. Jag var på Tjörn jag, som vanligt på jul. Detta år var det "det roliga året". Vi kör varannan kul-jul och varannan tråkig-jul nämligen. Det får ju inte bli för mycket av det goda. Men i år var huset fullt av människor. Små som stora. Tomten kom på besök och klappar delades ut. Man skulle kunna säga att det var en perfekt julafton. Förutom snön då, som lös med sin frånvaro. Men man kan ju inte få allt.

En liten bit av Tjörn

Just det. Tjörn. Det är här jag befinner mig just nu. Skärhamn -Tjörns metropol om du frågar de flesta;) Jaa, vad ska man säga. Det är fint här. På sommaren är det verkligen fint och oftast väldigt mycket mer människor än vintertid. Och tydligen så är det så att det är vintertid nu. Det är dött här. Idag tog jag en cykeltur till "nya", vilket är namnet på en av badplatserna här. Så särskilt ny är den inte. Den har dock fått en ny brygga såg jag idag. Wow! Jag har hört att havet ska ha en lugnande effekt. Därför cyklade jag just dit. Havsdoften, det kluckande ljudet och måsarnas skrik. Så värst lugn blev jag inte. Mest stressad faktiskt. Men när jag kom hem kände jag mig däremot lugn, så någon inverkan kanske det hade i alle fall. Tog även en sväng förbi "Larsen". Kiosken där de coola höll till förr. Jag höll inte så ofta till där ska jag erkänna. Men idag. Idag var det bara jag som hängde där. Efter "Larsen" ligger en kurva som är hemsk. Får man möte av en buss så är det kört. Typ. Ja, om man kör bil då alltså. Hur som helst så, efter den där kurvan kommer man fram till "City". "City" består av ungefär fem affärer och Tjörns sparbank. Det där var en liten bit av Tjörn -Skärhamn. Det kanske kommer mer en annan dag.

Ånges guldkorn

Hittade jag på Storsands Camping. I 14 år har de besökt Sverige-Ånge och samma Camping. Varför? Jo för att de gillar utsikten över sjön, lugnet och ägaren av campingen! Hela vägen ifrån Tyskland kommer de varje sommar med sin husvagn. Fint tycker jag. De fick mig att inse att alla har en historia att berätta. Saker som kan kännas så enkla och nästan lite trista kan egentligen vara jätteintressanta. Hade kunnat göra ett uppslag om dem om jag hade haft tid. Eller så var det bara jag som fastnade för de här goa tyskarna. Vad vet jag.

Go gubbe och go gumma

Working like a dog

Igår testade jag på det där med att vara paparazzi. Typ. Följde efter en sopbil och passade på att smygfota lite genom rutan. Jaja. De visste ju om att jag var där och sådär, såatte riktigt paparazzit var det väl inte.. men ändå. Tanken med hela sopbil grejen var att jag skulle göra ett litet reportage. Det sket sig lite. Fick inte åka med så jag fick köra efter. Blev inte riktigt samma grej. Men vad gör man.

Är det Sommar?

Eller har det varit sommar? Jag fattar inget. Tiden går så fort. I veckan fyller man tydligen år också. Jag brukar alltid tänka att sommaren är slut efter den dagen. Men det låter ju ganska tråkigt hör jag nu. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att sommaren bara har börjat.

Grubbel

Om drygt en vecka ska jag tydligen flytta igen. Ska hyra en lägenhet i en månad och sen... och sen? Ja vart ska man ta vägen då? När jag var på ett jobb häromdagen så slog det mig att man kanske borde bo i en husvagn? Eller? Eller inte? Man skulle kunna få fin utsikt i alle fall.

Urban Cowboys

Fortsätter mina dagar med att tänka tillbaka.Under projektet var jag på Irland. Fantastiskt land. Jag mötte människor som jag aldrig hade trott att jag skulle möta. Dessa killar/pojkar/män bor i Dunsink som ligger norr om Dublin. De är så kallade Urban Cowboys. De har inte ett särskilt gott rykte om sig på Irland. När man pratar med andra om Urban Cowboys är reaktionen oftast väldigt negativ. De varnar för att man skall ta kontakt med dem för de är farliga människor som är elaka mot sina hästar. De jag träffade var motsatsen. De var väldigt trevliga och av vad jag förstod så var hästarna deras liv.

Det är tomt

Vissa saker ska bara vara som de alltid har varit. Min farfar ska sitta där i sin stol och luta sig intresserat framåt och fråga: "Hur har du det min tös?" Och när jag säger något dumt så ska han skratta med det där bullrande skrattet som knappt går att få stopp på. Trots att jag inbillar mig att han sitter där hemma, så gör han inte det.

Förra sommaren skulle jag göra ett bildspel på honom. Tanken var att han skulle berätta om när han och farmor träffades. Det blev inget bildspel. Det blev dock bilder och ett inspelat samtal med honom. När jag häromdagen lyssnade på det igen fastnade jag vid det sista han sa: "Jag hoppas att jag får träffa Maja igen i något annat slags liv, men det är nog så att när man dör så är man borta för alltid".

06.53. Tidig morgon

Att vara i Sundsvall på sommaren är nytt för mig. Lite konstigt men oftast helt ok. Vissa dagar saknar jag dock västkusten. Otroligt mycket. Jag hann med att passa mina brorsbarn sist jag var där i allefall. Jag frågade Emmylou när hon skulle komma och hälsa på mig i Sundsvall. Hon svarade: "när jag är 17" Ehh ok. Då är jag 42. Det får mig lite att tänka på framtiden. Undra vad man gör då?

Tid- kom tillbaka

Efter många hårda veckor, dock hemskt roliga, for vi till Stockholm och visade upp våra alster på galleri kontrast. Det är med vemod jag tittar tillbaka på den tiden. Alltså. Jag saknar den och jag saknar klassen. Något sjukt.