Happy Xmas.

"Those Christmas lights, light up the street down where the sea and city meet.
May all your troubles soon be gone. Oh, Christmas lights, keep shining on.
Those Christmas lights, light up the street light up the fireworks in me.
May all your troubles soon be gone. Those Christmas lights, keep shining on
When you're still waiting for the snow to fall. It doesn't really feel like Christmas at all"Coldplay-Chrismas lights

Västkustluften gör mej trött.

Då var det alltså snart jul igen då. Befinner mej för tillfället på Tjörn och försöker plugga. Det går väl sådär måste jag erkänna. Som vanligt när jag är här så är det som att någon slår mej i huvudet och jag vill bara sova. Hur som helst så har jag kommit på varifrån min dramatiska sida kommer ifrån. Såhär var det: Igår skulle jag hjälpa pappa att bära ner soffan i källaren. Då utbrister han plötsligt: "Jag har någonting jag måste berätta för er" Ehhhh. Både jag och mamma satte andan i halsen. En låååång konstpaus följde innan han tillslut sa: "Jag har ett begynnande ryggskott". Alright! Jag tror att mitt hjärta stannade där en stund... Till historien hör att han har haft det där "begynnande" ryggskottet så länge jag kan minnas, mer eller mindre...
Så om nu någon skulle undra över varför jag är en sån drama queen ibland, så vet ni svaret.
I Söndags var jag och hälsade på två små liv som jag har saknat ihjäl mej efter. Här har vi dem! Emmylou gör ett tåg som skall avgå till Norge och Lukas är hemskt upptagen med att snickra, så stör helst inte. Hej så länge.

En av mina förebilder...

...är 91 år gammal, ser dåligt, hör dåligt, går dåligt, men ändå så full av liv.Han är min farfar.

jul jul strålande jul.

Sprang upp en sväng till Lena igår. Hon hade köpt en ljusstake hon. Det är ju trots allt snart jul. Är det inte jätte konstigt? Att det snart är jul menar jag? Var det inte det nyss? Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Gud vad stressad jag blev nu. Måste sluta. Två bilder på Lena.

Friday- I´m not in love

Varför inte blogga lite? Idag har jag och Therése fördrivit dagen i Birsta. Först skrev vi på vår uppsats i tre timmar. Jag gjorde dock inte mycket annat än att klaga. Klaga klaga å klaga. Nån måste ju göra det också tänker jag. Det senaste fredagarna har jag vaknat upp och varit förkyld. Det är ju jätte konstigt. En fredagsförkylning. Sen brukar den gå över å så dyker den upp igen fredagen därpå. Vad är grejen liksom? Hursomhelst så var vi (som sagt) i Birsta idag. Therése skull göra en del nödvändiga inköp. Jag köpte värmeljus. Det var det. Ja just det. Sen dog min telefon också. Den fantastiska nya iphonen som har funkat så fantastiskt bra...nu är den stendöd. Jaja. Får se om den återuppstår eller vad som händer. Det är ju trots allt världsligt.

Det var även höst

Det var en sån där fin dag i början av September. Solen sken, det var ännu lite värme kvar i luften. Vi for på utflykt. Tanken var att hitta skogens guld. Det pratades om att det skulle finnas så hemskt mycket av det nämligen. Ehh.. njae. Jag vet inte jag. Kanske letade vi på fel ställe? Jag tror att vi hittade högst fem svampar. Hade även lite svårt att identifiera dem. Det var dock fint att se lyckan i Lisas ögon när hon trodde att hon hittat en karljohan svamp. Det kanske var en karljohan. Jag vet inte. Tror att det är oklart än idag. Men trevligt hade vi i alle fall. Nu är det snö och snorhalt här i Sundsvall. Ska bli kul att se hur många gånger man ramlar i år. Spännande tider. Ok. Några bilder ifrån skogen.

Det var sommar...

...eller det är kanske sommar. Sist jag skrev minns jag att jag klagade över värmen. Dumt. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det har ju blivit svinkallt efter det. Men vem vet. Den kanske kommer tillbaka. Värmen. Hursomhelst så så blir jag varm om hjärtat när jag tittar tillbaka på sommaren. Ni är fina vänner!